ND har förlorat sitt existensberättigande

När Nationaldemokraterna bildades 2001, som en utbrytargrupp ur Sverigedemokraterna hade de vind i seglen. Många sverigedemokrater drogs med i det nya partiet och med en radikalare ton lockade de även till sig nazister.

10 år senare står partiledare Marc Abramsson ännu i toppen, om än på ett sjunkande skepp och verkar lida av någon form av storhetsvansinne, den senaste splittringen skall tydligen vara EU:s fel. Skandal efter skandal har drabbat partiet under åren och ingenting är någonsin ledningens fel, huruvida ledningen består av en enda person eller inte är oklart. Men att partiet under åren i särklass konkurrerat ut de andra grupperna i titeln om “nationalismens ärthjärnor” säger ju sitt.

2004, den sjätte juni på Sveriges nationaldag deltog ca 400 deltagare i ND:s demonstration i Stockholm. Idag orkar motdemonstranter oftast inte bry sig om när de marscherar och inte sällan är det både fler poliser samt journalister kring partiets 30-novembermarscher. Bortsett från attacken ihop med nazister mot Stockholm Pride 2003 var det skandalen 2004 som började partiets bana utför. I kampanjen inför valet till Europaparlamentet stoltserade partiet med en äkta svensk vit kärnfamilj i sitt informationsmaterial, på affischer och i flygblad. Det var den dåvarande partiorganisatören och förstanamnet på valsedeln, Tor Paulsson som samma år helt sonika misshandlade sin hustru mitt under partiets midsommarfirande. Partiaktivister tvingades ringa polis och han dömdes senare för misshandel. Att våldet och hoten funnits där mot hustrun sedan tidigare stod senare klart, alltså systematisk kvinnomisshandel.

Nationaldemokraterna hade kunnat lägga allt krut på att självklart utesluta partiorganisatören men interna strider p.g.a. släktband i styrelsen gjorde det komplicerat, en del ville ha honom kvar i partiet. Under samma veva splittrades partiet i två falanger och den nuvarande partiledaren Marc Abramsson ledde den vinnande falangen. När striderna var som värst hade falangerna tillgång till varsin hemsida, båda två tillhörde partiet. I en mörk källarlokal utförde Marc sin kupp och tog över partiet med buller och bång, utåt sett hade inga stridigheter ägt rum hette det sedan. Men inblicken var inte så svår då flera lokalavdelningar lämnade partiet samt halva partistyrelsen.

Men åren som kom skulle inte bli lättare för det, partiets stöd hos nazister veknade och deras nazistiska vaktstyrkor började avta då allt fler inom deras rörelse såg partiet som hycklare, de har ju alltid gått balansgången att vilja ha nazister med sig, men ändå vara med i demokratiska församlingar. Kritiken mot Marc växte alltmer men det ändrade ingenting. Ur ungdomsförbundet började ännu fler tröttna på partiets ledning och under en längre tid har nu ungdomsförbundets hemsida inte ens existerat och gamla aktivister har startat en helt ny organisation.

När det öppet nazistiska partiet Nationalsocialistisk front ändrade namn 2008 till Svenskarnas parti och ville bli ett radikalare alternativ till SD så stod ND mittemellan, hur skulle partiet ställa sig nu? De var ju radikalare än SD, men inte lika extrema som det nya partiet SVP. En lösning på denna konflikt att stå mittemellan har partiet inte nått och kan nog få svårt att nå.

Nu är det år 2011 och ytterligare en gång har stora delar av partiet lämnat Marc. Flera som varit lojalt trogna hans ledarskap i tidigare blåsväder, har även de fått nog och även offentligt berättar om varför, se här.

Idag verkar partiledaren endast ha ytterst få om ens någon trogen medarbetare som står bakom till 100 %, men hur länge stannar de hos Marc? När står han ensam kvar där med sitt parti i spillror? Det är inte svårt att gissa att detta parti snart går i graven, under åren har många nationella projekt kommit och gått och det pyttelilla partiet Nationaldemokraterna kommer med all sannolikhet gå samma väg till mötes, ND kommer inte ta över Sverige, ND kommer inte vara i närheten av 1 % av rösterna i nästa val. Partiet har förlorat sitt existensberättigande och detta är något inte bara intressant, utan också väldigt positivt. Nationalismen strävar efter en hierarki som ger för mycket makt till för få människor vilket sänker sig självt, och det är vad som pågår precis nu.

John N

Attentaten i Norge

När jag först hörde om bombdådet i Oslo gick även mina tankar (tyvärr…) först till islamism. Vad jag visste så var varken nazismen, den autonoma vänstern eller andra grupper beredda att använda våld i Norge tillräckligt starka för att överhuvudtaget kunna utföra ett sådant dåd, även om de ville. Men sen hörde jag även att det var skottlossning på ett läger för AUF, ungdomsförbundet till Sveriges motsvarighet av Socialdemokraterna. Då blev det mer komplicerat.

Först tänkte jag att det kanske var någon slags hämnd från en nazist, som la skulden för “islamistdådet” på Norges sossar. Men det kom snart att te sig ganska osannolikt, då denne i så fall på en timme skulle hunnit reagera, få tag på en polisuniform och sedan ta sig ut till ön. Så antingen var det en oerhörd, olycklig slump, eller så hörde dåden samman. Och i så fall vore det inte längre sannolikt med islamister, även om somliga “terrorexperter“ inte höll med mig med motiveringen att islamister ofta ger sig på flera mål samtidigt. Jag har i alla fall aldrig hört talas om islamister som skjutit ihjäl en massa ungdomar, som metod. Dessutom hade ingen ännu tagit på sig dådet, vilket ju är det första en islamistisk grupp skulle göra! Då återstod frågan: vilka har gjort detta? Jag skriver vilka, för att det för mig var helt osannolikt att en ensam person skulle ha kunnat göra detta. Jag var säker på att det var en grupp. Autonoma vänstern kunde det knappast vara, de skulle aldrig skjuta ihjäl en massa vänsterungdomar. Så för mig framstod nazister som de mest sannolika gärningsmännen. Och även det tycktes osannolikt.

Jag följde utvecklingen på nyheterna och förstod snart att skottlossningen på Utøya var mycket allvarligare än jag först trott, och fler liv hade tagits där än som ett resultat av bombdådet. När TV:n stängdes av för att försöka tänka på annat pratade man om minst 7 döda av bomben, och minst 10 döda på lägret. Somliga pratade om 25-30 döda på lägret, vilket jag hoppades var en överdrift. När jag sedan kollade nyheterna igen efter ett misslyckat försök att sova, chockades jag. Minst 80 ungdomar hade skjutits ihjäl, sa man. En ensam gärningsman verkade vara skyldig till båda dåden. Och han var varken islamist eller nazist – utan islamofobisk, nationalistisk frimurare. Jag förstod ingenting. En person vars åsikter snarare liknade Sverigedemokraterna än Svenska motståndsrörelsen hade alltså sprängt en bomb och skjutit ihjäl 80 (en siffra som senare skulle ändras till 68) ungdomar. Varför?

Nu har det kommit fram varför han gjorde allt det här. Han gjorde det för att göra sitt manifest känt. Det var en jäkla PR-kampanj för hans tankar om ett konservativt, nationalistiskt Europa. Ungdomarna på Utøya dödades även för att försvåra det “marxistiska” moderpartiets rekrytering. Han anser inte att han gjorde något fel.

Från början tycktes det vara en outtalad sanning att islamister var skyldiga, något media ganska tidigt drev på, trots att ett flera man talade med under kvällen – tack och lov – menade att det då var för tidigt för att spekulera och dra slutsatser. Under dagen hörde jag om hur muslimer – och människor som sett ut att kunna vara muslimer – i Norge blivit utsatta för hatbrott, för man skyllde attentaten på dem. Vanliga muslimer bär tydligen ansvaret för extremisters handlingar. Nazistmedia skrev om ”kulturberikning” och ”muslimattentat” i Oslo – något som många senare tog bort när det kom fram vem gärningsmannen var. Nazister menar nu istället att gärningsmannen var ”sionistisk antirasist(!)”.

När sanningen senare kom fram så påmindes vi alla om att terrorism inte är kopplat till en idé, utan är en metod som kan användas för vilken idé som helst. Om en till bomb sprängs i Europa så förs kanske våra tankar inte omedelbart till islamism. Jag kanske slutar göra kopplingen att våldsamma högerextremister är lika med nazister, utan faktiskt även kan vara personer som står närmare Europas högerpopulistiska partier. Ideologi eller religion spelar ingen roll, det som krävs är att man är tillräckligt desperat, hatisk och övertygad om sin sak. Vi får hoppas att vi i alla fall har lärt oss något av denna fruktansvärda händelse.

Madelene Billström

Att inte agera är att acceptera – nolltolerans mot fascism!

Återigen syns fascister på Nyköpings gator. De uppträder ständigt i nya skepnader, under nya namn och i nya former. Det som är gemensamt för de olika rörelserna är att de genom hot, våld och trakasserier utgör en risk för alla som inte stämmer in i deras mallar av den ideale svensken, oavsett om det handlar om etnicitet, sexuell läggning eller åsikter. De vrider debatten åt ett farligt håll och vänder folk mot varandra genom att sprida sin fascistiska propaganda.

I Nyköping finns redan en tradition av att visa vårt missnöje mot rasism och främlingsfientlighet genom att skramla med nycklar där sådana åsikter tar plats i vår stad. Vi uppmanar dig att skramla mot organiserad rasism var den än dyker upp! Tillsammans visar vi dem att vi inte accepterar deras lögner och hat.

Vi får aldrig låta fascismen så oemotsagd. Vi får aldrig låta rasism, homofobi och sexism splittra oss och vända bort uppmärksamheten från riktiga problem, gemensamma problem som vi delar med varandra, oavsett ursprung, kön och sexuell läggning. Det är ett misstag att delas istället för att inse att vi delar problem, möjligheter och värld!

Antifascister i Nyköping

Respektera våldtäktsoffren

I rasistisk media och propaganda har det skrivits en del om en ung kvinna vid namn Jenny, som för ett par år sedan utsattes för en brutal våldtäkt. Eftersom våldtäktsmännen var svarta uppmärksammades det här av rasistiska medier. Hon användes som propaganda mot invandring, för eftersom de här männen var våldtäktsmän så betyder ju naturligtvis det att alla invandrare är farliga. Men Jenny var inte själv rasist. Hon ville aldrig att hennes våldtäkt skulle användas som hatpropaganda.

Den här kvinnan har varit med om något fruktansvärt, jag kan inte ens föreställa mig den fysiska och psykiska smärta hon utsatts för. Sedan tar rasister och använder det i propaganda för något hon inte står. I en artikel i Expressen beskriver hon den maktlöshet hon känner.

När en nazistisk hemsida uppmärksammade artikeln var det många som ville komma med förklaringar. Förklaringar som att hon är hjärntvättad av media, egentligen håller med nazisterna men tvingas ljuga av media, att hon är ”dum som ett spån” och att hon är kvinna (en del är ”emotionellt manipulerbara”, och kvinnor har en tendens att ”ta olämpliga beslut”). Ett flertal nazister menade även att hon får ”skylla sig själv” efter den här artikeln, och att hon förtjänar att dö precis som en ung kvinna som våldtagits och mördats i Göteborg då Jenny var ”aktiv politisk motståndare” och den andra kvinnan en ”notorisk rasblandare”. ”Vidriga luder förtjänar inte att leva” skrev någon. Först blir hon alltså våldtagen. Sedan utnyttjas hon för att tjäna syften hon inte står för. Slutligen idiotförklaras hon och kallas för ett vidrigt luder som förtjänar att dö. Måste kännas helt fantastiskt.

Ingen förtjänar att bli våldtagen. Ingen förtjänar att efter en sådan fruktansvärd upplevelse bli utnyttjad för propaganda man inte håller med om. Respektera våldtäktsoffren och lämna dem ifred när de ber er om det!

Madelene Billström

Människovärde i Sverige

Alla människor är lika mycket värda. Vem tycker inte det? T om Sverigedemokraterna påstår sig tycka det. Men vad innebär detta människovärde egentligen? Innebär det att man har rätt till en trygg tillvaro, rätt att kunna uppsöka vård och kvinnojourer om man som kvinna blivit hotad eller misshandlad? Eller innebär det att du bara har rätt till detta om du har turen och födas i rätt område?

I debatten om människovärde handlar mycket om ett område på  449 964 000 kvadratmeter, vi kallar detta område för Sverige. Här i Sverige har inte alla människor samma rätt, här värderas man efter sina pappershandlingar. En kvinna som behöver uppsöka en kvinnojour omfattas inte av kvinnofridslagen då utlänningslagen står över. Alla människor bör ha rätt till vård, och de som finns i vårt område kan också få vård.

Jag vill därför uppmärksamma kampanjen Ain’t I a Woman som är en kampanj för papperslösa kvinnors rätt till skydd. Bakom kampanjen står såväl nätverk som partipolitiska förbund och partier och kvinnojourer. Ska vi ställa upp på begreppet alla människor är lika mycket värda, så kan vi ju börja med vårt eget område. Stöd kampanjen du med!

Max Colliander

Deportationer och rasism

Tisdag den 8 mars, dagen innan 11 flyktingar skulle föras från flyktingförvaret i Märsta för att utvisas till Irak, stod jag och funderade på om jag verkligen ville åka ut till Märsta. Det skulle ju vara jobbigt att åka iväg så sent på kvällen och vara uppe hela natten. Det skulle vara kallt. Jag skulle frysa. Och det var ju vardag. Morgonen därpå, efter att ha medverkat i blockaden, förstod jag inte ens hur jag kunde tveka.

Det här handlar om människor som behövde fly, från förföljelse, förtryck och krig. Människor som har flytt, men nu förs tillbaka till föremålet för deras rädsla, mot deras vilja. Och jag funderade på om det var värt att åka ut och göra något åt det, eller om jag inte hellre ville stanna hemma och sova.

Efter att blockaden brutits och flyktingarna förts iväg fick vi kontakt med flyktingar som var kvar i förvaret. De höll upp lappar mot fönstren. När jag ett par dagar senare såg en bild och kunde urskilja vad det stod gjorde det ont i magen på mig. ”Tack att ni kom”, ”Hjälp oss”. När vi började gå mot stationen i Märsta, för att ta oss hem, kändes det overkligt och orättvist. Jag får komma hem, till tryggheten, och kan fortsätta leva mitt liv precis som vanligt. Utan att oroa mig för vad som kommer hända. Utan att fundera på hur länge jag kommer få stanna kvar. Den lyxen har inte de här människorna. För de har inte haft turen att födas här.

Rasister vill att vi ska skicka tillbaka människor till sina ursprungsländer. De tycker att vi ska skicka tillbaka folk till krig, förtryck och förföljelse. De mer fega rasisterna försöker till och med mena att det är av omtanke, för en irakier trivs ju ändå bäst i Irak. Jag undrar hur många som flyr från Irak som håller med om det. Rasister tycker att det är jobbigt att det finns folk här som ser annorlunda ut, därför ska de skickas hem. Över hela världen finns det så enormt mycket lidande, krig, svält, fattigdom, förtryck och förföljelse. I Sverige är det förhållandevis tryggt. Det är inte konstigt att människor vill bo här. Jag vill inte heller bo i Irak! Men rasisterna tycker att det är fel att andra vill bosätta sig här. Det blir för jobbigt för oss stackars vita, blåögda svenskar.

Både UMR och vi som deltog i blockaden i Märsta, och alla som deltar i liknande blockader runtom i landet och protesterar mot den inhumana flyktingpolitiken, strävar egentligen efter samma mål: alla människors lika värde. Men på olika sätt. Och faktum är att kampen för alla människors lika värde inte bara kan föras på ett enskilt sätt.

Detta inlägg är en omarbetad version av ett tal som hölls på en demonstration för amnesti i Uppsala den 20 mars

Madelene Billström

Klottrande nattaktivitet

I en artikel beklagar sig Simon Lindberg (Svenska motståndsrörelsen) för att en av deras aktivister inte sprang tillräckligt fort när han begått ett brott och polisen hann ifatt aktivisten.

SMR har som basaktivism att klottra på offentliga platser, på allt från skolor till elskåp och butiker där deras klotter kan synas, att det inte skulle röra sig om skadegörelse endast för att SMR tycker sitt eget klotter är så fint får stå för dom. Givetvis är allt klotter klotter, och deras klotter är inte finare än annat. Denna kampmetod må vara rätt effektiv då det är sällan kommuner och andra aktörer orkar bry sig om klotter alls, eller tar lång tid på sig att sanera. Sedan är det ju givetvis riktigt tufft att springa ute på natten och klottra, det tycker nog motståndsrörelsen i alla fall då de verkar göra det så ofta.

Men ibland kan saker gå snett,  om polisen få syn på en när man klottrar, vilket nu SMR också fått erfara. Att radiobilar då tog upp jakten är ingenting konstigt, och att nazisterna ser det som en politisk jakt är ju bara märkligt. Tror de på allvar att poliserna går fram och tittat på klottret, och sedan avgör om de ska jaga efter eller inte?  Kan ju för personlig del medge att jag stod med en kille en gång som klottrade en symbol på en vägbrunn, en piket såg detta och de jagade oss med 5 bilar över såväl gångbroar som cykelvägar. Var detta då en politisk jakt? Tja, om man är fundamentalist som nazister är så skulle man ju tro det.

Tycker dock i att propagandaspridning i form av affischer på elskåp inte borde vara olagligt, men nu är det så och att påstå att polisen inte borde ingripa då de ser ett brott är bara fånigt, det är väl snarare tjänstefel om en polis väljer och inte ingripa vid brott.

John N

Swedish Defence League

Norweigan Defence League planerade att lördag den 26 februari demonstrera i Oslo. Det är en våldsam islamofobisk rörelse inspirerad av den nazistiska organisationen English Defence League. När folk fick höra om demonstrationen blev det en stor antirasistisk mobilisering. Personer från Rödt, Arbeiderpartiet och Antirasistiskt center och över 2000 personer på facebook sa att de tänkte sluta upp för att bekämpa rasismen.  Det ledde till att Norweigan Defence League ställde in demonstrationen.

I Dresden, Tyskland stoppades för andra året i rad det som under flera år innan dess varit Europas största nazistmarsch med upp till 5000 deltagare. I år krympte demonstrationen till bara 700 tack vare förra årets massiva motdemonstration där Dresdenborna gick ut i tiotusental för att protestera mot nazisterna. Ca 50 000 människor omringade den plats som nazisterna tänkte utgå ifrån vilket gjorde att de inte kunde hålla sin demonstration. Även i år omringades nazisterna av ca 15 000 motdemonstranter och kunde inte ha någon marsch (se även http://www.dresden-nazifrei.com/).

Nu har Swedish Defence League bildats.
Redan nu har de gått ut med att de ska demonstrera den 21 maj i Göteborg i samband med ett moskébygge. De anordnar marschen tillsammans med den rasistiska rörelsen Sveriges självförsvar.

Nu är det vår tur att genom massmobilisering se till att nazisterna inte kan genomföra sina hatiska mål.

Elin Persson

Åter till vardagen

Drygt tre veckor efter att Svenska motståndsrörelsens kringresande sällskap kom till stan känns det väldigt långt borta ändå. En vanlig lördag kl 12 när man lite nyfiket kollar runt på stan om nazisterna är där slås man av hur onazistiskt Uppsala egentligen är.

På Forumtorget hålls en stor manifestation av Djurrättsalliansen varav flera deltagare också är aktiva antirasister. På Stora torget arrangeras en annan manifesation, Ship to Gaza. Längre upp mot Forumtorget står några äldre damer och herrar och sjunger och samlar in pengar för flyktingamnesti och ytterligare en bit bort står några kommunister och säljer tidningen Proletären. En vanlig lördag i Uppsala skulle jag vilja påstå.

Efter att SMR skall ha etablerats i stan och gråtit ut i media om hur missförstådda de är och lovat dyrt och heligt att ”bolsjevikernas” (alla som inte är nationalister alltså) propaganda kommer möta ett kampens år från nazisternas håll har inte mycket ändrats. En vanlig dag är det svårt och tro på deras hätska budskap.

Max Colliander

Nordisk Ungdom – En rasistisk vitmaktgrupp

Att våldtäkter är fel, det är vi överens om. Att Nordisk Ungdom däremot maskerade går till attack mot misstänkta gärningsmän är inget som hör till vanligheten. Men när de misstänkta är utlänningar, då blir det ett himla liv. Utan respekt för vare sig lagen, boende eller personal tar NU lagen i egna händer, de anser sig ha den rätten att stå över sådant som vi vanliga människor inte får. Att den ”brutala våldtäkten” nu inte verkar ha varit någon våldtäkt gör detsamma enligt NU, för när en svartskalle gör fel har NU rätt att ta till vilka medel som helst.

Nu till det intressanta. I en debattartikel påstår en anonym person att Nordisk Ungdom är antirasister. Detta stämmer naturligtvis inte. Ideologiskt har NU nu gett sig tillkänna som etnopluralister, samma ideologi som Nationaldemokraterna. Etnopluralister vågar inte stå för rasism, de har hittat på en ideologi för att förfina rasismen. För hur mycket skiljer sig egentligen etnopluralism från rasism? Kommentaren ”alla utlänningar ska skickas hem” kan appliceras på vilken rasist eller nazist som helst, det må vi vara överens om. Med precis samma mål (att få ut alla som kan uppfattas som utlänningar) så vill etnopluralister exakt samma sak, kicka ut folk med anspelan på etnicitet. Endast taktiken och orden skiljer sig åt. Nordisk Ungdom försöker övertyga folk om att det är av omtanke de vill att irakier ska vara i Irak, indier i Indien och svenskar i Sverige osv. Men denna omtanke är falsk! Den appliceras av två orsaker, egoism och rasism. Världens resurser är orättvist fördelade och att alla vill ha sin del av kakan är inte förvånande. Då Sverige har en väldigt stor del av kakan så handlar etnopluralismen bl.a. om att man inte vill dela med sig, fast i finare ordalag. Där har vi egoismen. Mer om världens orättvisor får det bli en annan gång. Ihop med egoismen vill Nordisk Ungdom ha ut alla invandrare som ser annorlunda ut, kineser, mörkhyade osv. Enligt etnopluralismen är det ett hot att det finns människor med annan etnisk bakgrund i Sverige. Det är ett hot för risken finns att en etnisk svensk blir kär i en som ser annorlunda ut. Och vad får vi om kärlek mellan ex. en vit och en svart person i Sverige spirar? Just det, ”rasblandning”. Detta är något rasister sätter sig emot, för visst är kärlek läskigt, riktigt otäckt.

I artikeln påstås att Nordisk Ungdom står för en ”kärleksförklaring till alla världens folk”. Om man nu älskar alla världens folk, så är det märkligt att man ger sitt stöd till och deltar i t.ex. Salemmarschen, med tanke på vilka som står bakom och vilka som deltar. Grupper som menar att andra folkgrupper genetiskt saknar den vita mannens intelligens, saknar respekt för kvinnor och är våldsamma. Och att samarbeta med sådana grupper gör definitivt att man inte kan kallas för antirasist!

Elin Persson, ordförande i Uppsalabor mot rasism
Dan Pettersson, kassör
Madelene Billström, styrelseledamot
Max Colliander, styrelseledamot
Emelie Tannfors, styrelseledamot